Efter 22-åriga Jina (Mahsa) Aminis död pågår landsomfattande protester i Iran Protesterna slås just nu brutalt ner av iranska myndigheter. Amnesty har kunnat bekräfta flera demonstranters död. Och våldet fortsätter. Nu måste det internationella samfundet omedelbart agera. Skriv under för att ställa dig bakom våra krav!
De unga kvinnorna i Iran revolterar mot slöja och förtryck. Hur ska det sluta?
Regimens hittills lyckade försök att tysta alla protester med brutalt våld har dels skapat en misstro i väst mot en förändring som kommer inifrån, dels en förväntan att protesterna ska välta omkull regimen över en natt. Både misstron och förväntningarna är fel. Revolutionen 1979 skedde inte över en natt. Enskilda händelser med flera års mellanrum kulminerade till slut i ett så pass massivt uppror att shahen lämnade landet. Väst teg, och vissa västerländska intellektuella prisade till och med revolutionen efter att Khomeini hade kommit till makten. Idag tiger inte politikerna i väst även om de intellektuella, däribland de svenska, tiger – förmodligen av rädsla för att satsa på fel häst.
Regimen måste lyckas överträffa sin brutalitet varje gång, medan folket bara behöver lyckas en gång.
Kulturarbetare, journalister, lärare, arbetare, idrottare och kända profiler i Iran stöttar idag de folkliga protesterna. Sporadiska strejker har setts i olika provinser. Grogrunden för en förändring växer sig allt starkare, och det är varken utan anledning eller fog att påstå att det är annorlunda den här gången. Om det räcker hela vägen eller ej, ja det kan endast framtiden utvisa. Men dagens protester kommer inte att vara utan verkan.
Den kumulativa effekten talar för regimens fall. Det ska heller ej glömmas att regimen måste lyckas överträffa sin brutalitet varje gång, medan folket bara behöver lyckas en gång.
Det som händer nu Iran är bara toppen på isberget. Mordet på Mahsa Aminis blev den gnista som behövdes för att starta elden. Under de senaste 43 åren av Islamisk styre blev kvinnorna förtryckta, diskriminerade, folkets krav på ett anständigt liv har uteblivit och folkets strävan och önskan om frihet har kuvats och uteblivit.
Därför Valets parollen ” Kvinna- Liv -Frihet ” den är numera det viktiga slagord som har förenat den iranska folket i kamp mot 43 år av tyranni och brist på respekt för de grundläggande mänskliga och samhälleliga rättigheter och frihet och demokrati.
Nu har de fackliga aktivisternas långvariga kamp för sina grundläggande samhälleliga och mänskliga rättigheter lämnat över pinnen till sina barn, döttrar och sina familjer för att föra den långvariga fackliga kampen vidare.